Det blev en tidig morgon för oss alla med alarm på mobilerna som väckte oss ur vår tunga semestersömn. Jag gjorde ett antal besök i rummet utan fönster och var orolig över att sitta i en taxi i två timmar. Frukost intogs som vanligt på balkongen denna arla morgonstund.

 
Punktligt stod våran sedan länge bokade taxi nere vid receptionen klockan 8:30. Resan idag skulle gå mot något barnen länge sett fram emot "Oasis sea world" i Chanthaburi. Det är så kul att se nya platser så resan gick fort.
 
 
Väl framme var det som att få en käftsmäll när vi klev ur den kyliga taxin, och ut i kvalmiga gissningsvis 35-gradiga hettan. I en liten pool kunde man mata fiskar med nappflaska som satt fast på en pinne. Vi började med att se delfinshowen, för den bokade tiden med delfinerna var 11:45.
 
 
 
 
Sen var det dags för dagens höjdpunkt. En timme ensamma med delfinerna, för barnen och Johanna. Dem är väldigt snälla, och visar verkligen respekt för delfinerna märker man. Det blev en timme som startade i en bassäng med två rundhuvade delfiner.
 
 
 
 
Dem fick pussar och kramar av dem, dem blev skjutsade runt av dem genom att dem höll i sig i ryggfenan. Det blev höga hopp och konster, och lek med bollar. Det var fantastiskt att se barnen så lyckliga, det var värt vartenda krona.
 
 
Sen var det byte av bassäng och instruktör, och här var det en rosa delfin. Har inte så mycket bilder i mobilen från delfinerna, men jag brände av nästan 600 bilder med systemkameran. Här kommer några som jag plåtade av från displayen.
 
                        

Helt höga av den till synes magiska upplevelsen med delfinerna skuttade barnen och vi vidare till en restaurang för lite lunch. Vi hörde åska på håll när vi åt, så vi bestämde oss för att åka hem efter maten. Själv var jag överhettad och dåsig av den tryckande värmen och fukten.

Under resan hem somnade barnen, utmattade efter alla upplevelser. Jag satt vaken och började kvickna till i bilens A/C. Chauffören tog en annan väg hem längs kusten, så det fanns mycket vackert att se.

Väl hemma igen var det bara en par timmar kvar tills solnedgång, så vi bestämde oss för att gå ner till stranden och ha en minnesstund för min pappa. Det blev jättefint, och det var skönt att få gråta ut ordentligt. Jag har tänkt mycket på pappa dessa dagar.

 
Efter vår fina stund kastade vi oss i havet för att bada, och njuta av ett fantastiskt skådespel till solnedgång.
 
 

 

1 kommentarer

Karolina Clausen

08 Apr 2015 09:42

Låter som en fantastisk dag med många härliga intryck, känslor och fina minnen. Måste vara underbart att få dela dem tillsammans med familjen!

Stor kram till er och tänk på vätskebalansen ☺️

Kommentera

Publiceras ej