Igår vaknade James med magsjuka och frossa, och det kändes lite ovisst om han skulle orka ta sig hem i det skicket. Jag gick ner till stranden för att finna något till frukost, vårt rum/hus låg bara femtio meter från stranden. Dem hade en schyst frukostmeny, så det var bara att beställa in med stranden framför som ögongodis.
Plötsligt far det upp en kille i luften, som flög förbi. Det såg ut som en riktig balansakt, och han störtdök ner i vattnet några gånger. Men han var riktigt duktig, och det såg kul ut!
Vi checkade ut i alla fall, och började ta oss mot hamnen och piren vi anlände till. Det var precis som dagen innan, en riktigt svettig historia. Vi fick stanna flera gånger och vila, då James hade det tufft att gå i värmen när han var sjuk. Det var jobbigt för mig som inte var sjuk, så jag kan ju bara tänka mig hur tufft det var för James.
Väl framme var James svimmfärdig, och fick gå in en en affär för att kyla ner sig och samla krafter för vår fortsatta färd. Det är väldigt rörigt med alla båtar, och ingen skyltning. Man vet ju inte vilken båt som vi hade biljett till 😁. Jag anar att det är en massa olika bolag som har dessa båtar, så jag gick runt och frågade alla som låg inne. En vaktliknande kille på piren, sa att vår båt skulle gå klockan ett. Sen kom samma vakt fram till oss och sa att vi skulle till en annan pir, och att vår båt skulle gå därifrån.
När gick ut på piren, som saknade skugga fick vi fråga oss fram igen. Där var en annan turist som pratade lite svenska, fast jag tror han var Ryss. Han skulle med samma båt som oss till Ban Phe, men vi fick vänta ett bra tag medans båten lastades av. Det var nya moppar och fyrhjulingar uppe på taket, och fullt med mat på nedre däck där sittplatserna var. Vi fick gå på båten via en planka till taket, och sen klättra ned på en stege i aktern. Skönt med lite skugga, men ännu var det mycket som skulle lastas av. Det var kyckling i stora säckar, och alla tänkbara grönsaker. En annan turist började hjälpa till med avlastningen, så vi skulle komma iväg någon gång 😊
Här ovan lämnade vi Koh Samet, och resan över gick betydligt fortare nu utan en tur runt andra sidan ön som på hitresan. När vi närmade oss Ban Phe kunde man se vår hus igen.
Vi hittade en taxi som tog oss hem, och resten av dagen blev väldigt lugn. James sov en hel del, och jag bloggade och pratade lite med nära och kära och satt mest på balkongen. På kvällen började James kvickna till, och med några Coca-Cola och resorb verkar det som det ordnat till sig. Idag är han frisk, skönt!
4 kommentarer
Maude Funseth
09 Feb 2014 11:11
Vad skönt att James är på benen igen !!
Det är sååå trevligt att följa äventyret i Thailand via din blogg !!
Håll er friska nu, kram från mamsen.
Karin Jansson
09 Feb 2014 12:03
Håller med Maud. Skönt att James är på benen igen. Det är verkligen kul att följa er! Ha det fortsatt bra!
johanna
09 Feb 2014 13:14
Man blir ju lite orolig när man hör sånt där, jag vet ju vilka vägar det kan gå.. så, bra att höra att han mår bra igen! Var försiktiga! Hälsa James, och njut vidare! Kram sis
mamma Q
09 Feb 2014 21:59
Skönt att läsa att sonen är frisk igen ! Man blir ju lite orolig.Glöm för all del inte att dricka mycket i värmen( mammor...!!) Följer bloggen dagligen,det är nästan som man är där. Ha det bra och sköt om er. Kramar
Kommentera